Joel Enqvist
Grundskolans musik är i dag ett ämne som under de senaste decennierna blivit allt
bredare till innehållet. Därmed förväntas läraren som undervisar i musik ha en bred
kompetens i ämnet. Samtidigt kan man konstatera att musiken fått en allt mindre
prioritet inom klasslärarutbildningarna. Klasslärarnas kompetens i musik beror väldigt
långt på vilket intresse läraren har för musik utanför läraryrket och
klasslärarutbildningen.
Hur minns du musikundervisningen i grundskolan? Själv har jag minnen av musikundervisningen i
en mindre skola där sång var en stor del av innehållet i musik. Vi hade en klasslärare som
undervisade musik. Hen hade ett intresse för ämnet och hade hand om hela skolans
musikundervisning. Även om vi råkade ha en musikintresserad klasslärare, är det inte alltid
självfallet att det i varje skola finns en klasslärare som är intresserad av att undervisa i musik. En
behörig klasslärare har rätt att undervisa i musik i årskurserna 1–6, medan de högre årskurserna 7–9
kräver ämneslärarbehörighet (Undervisningsministeriet 1998/852). Eftersom kompetensnivån
i musik är olika hos klasslärarna, riskerar detta att musikundervisningen blir ojämlik mellan
skolor, som i sin tur kan märkas i varierande inlärningsresultat hos eleverna (Björk, Juntunen,
Knigge, Pape & Malmberg, 2019, 50).
Då jag skrev min magistersavhandling vid Konstuniversitetets Sibelius-Akademin, gjorde jag en
intervjustudie där fyra klasslärare som undervisar musik i de lägre årskurserna intervjuades.
Undersökningen fokuserade på klasslärarnas musikaliska kompetens, intresse och synpunkter kring
läroplanens förhållande till musikundervisningen i praktiken. Studiens syfte var att lyfta fram vilka
problem som enligt klasslärarna framkommer i musikundervisningen i de lägre årskurserna.
Forskningsintervjuerna delades in i tre kategorier bestående av livshistoria och bakgrund för
musiklärarskap, musikundervisningen i klasslärarutbildningen och kompetens och möjligheter i
förhållande till läroplanen.
Klasslärarstudierna innehåller en obligatorisk kurs i musik på ca fem studiepoäng. En studiepoäng
motsvarar 27 timmar arbete (Helsingfors universitet, 2024). Med andra ord är det rätt så omöjligt att
bilda sig en musikalisk läraridentitet på denna tid. Konst- och färdighetsämnena, där även musik
ingår, är ämnen som kräver att man som lärare har en personlig relation till ämnet. För att bygga
upp denna relation krävs tid. (Juvonen & Anttila, 2008, 196.) Klasslärarna som deltog i
undersökningen hade alla sedan barnsben musicerat på olika plan. Körsång, instrumentlektioner,
samt ett intresse för att lyssna på musik, visade sig vara närvarande hos dessa klasslärare.
Klasslärarutbildningens musikundervisning hade en ytterst svag inverkan på klasslärarnas
kompetens i musik. Endast en av de intervjuade lärarna menade att klasslärarutbildningen gav
verktyg som senare har kommit till nytta i musikundervisningen. Här bör man också lägga märke
till att hen var den enda av de intervjuade klasslärarna som specialiserat i musik.
Däremot kritiserades klasslärarutbildningens musikundervisning för att inte ge de verktyg som
behövs då man står inför en klass och ska undervisa i ämnet. Man saknade pedagogiska och
didaktiska verktyg, medan prestationskraven i bland annat pianospel förvandlade musiken till en
mardröm för de som sedan tidigare inte hade några musikaliska kunskaper. I vissa fall fanns även
ett tydligt ointresse bland studiekamraterna där den studerande inte förstod varför hen måste studera
musik som klasslärarstuderande.
I undersökningen ville jag även utreda klasslärarnas synpunkter på läroplanen i musik. Läroplanen
är utfärdad av utbildningsstyrelsen och ska ge grunden för innehållet i undervisningen. Läroplanens
syfte är att stödja undervisningen för att förbättra möjligheterna till att undervisningen sker på lika
villkor i olika skolor. (Utbildningsstyrelsen, 2014, 1.) Läroplanens återkommande problem
framkom i tidsanvändningen. Musiken som undervisningsämne har de senaste decennierna
utvecklats till ett väldigt brett område, där läroplanen har många målsättningar som bör finnas med i
undervisningen. Hur läroplanen tolkas är enligt klasslärarna upp till lärarna själva. Läroplanen
upplevs med andra ord väldigt tolkningsbar och i många fall flummig. Detta i sin tur kräver att
läraren har en bred kunskap i ämnet för att på bästa sätt kunna säkerställa en bra musikundervisning
som följer läroplanen. Detta kan bli utmanande då en klasslärare som studerat endast den
obligatoriska musiken i klasslärarutbildningen ska stå där inför klassen och förverkliga läroplanens
målsättningar.
Även om den musikundervisande klassläraren är intresserad av musik, är det inte självklart att hen
vill undervisa i ämnet. Klasslärarna upplevde att tiden inte räcker till för att kunna planera och
genomföra musikundervisningen på ett önskat sätt. En av de intervjuade klasslärarna är en
mångsysslare inom musik på fritiden. Trots detta upplevde hen att musiken är ett väldigt svårt och
arbetsdrygt ämne som hen gärna lämnar ifrån sig. Skillnaden mellan klassläraren och ämnesläraren
är tid och rum för planering. Klasslärarna har som uppgift att undervisa samtliga ämnen i skolan,
medan ämnesläraren kan fokusera på sitt eget ämne. Detta i sin tur effektiverar ämneslärarens
planeringsarbete.
Problemet med ointresserade lärare och bristande kompetens i musik är en svår ekvation att lösa.
Idealet vore att ha en musikpedagog som ämneslärare redan i de lägre årskurserna. Få
lågstadieskolor har dock de resurser som krävs för att kunna anställa en ämneslärare. Här borde man
lägga mer vikt på klasslärare som specialiserat sig i musik och som har studerat musik som ett
biämne i sina klasslärarstudier (Juntunen & Anttila, 2019, 361–362). En relevant frågeställning
är vem som ska ha behörighet att undervisa musik i de lägre årskurserna. Musikundervisningen i
klasslärarutbildningen upplevdes som en pina för studerande som inte hade musikalisk bakgrund.
Andra var inte alls intresserade av ämnet. Detta riskerar att ribban i undervisningen sänks så alla
kan klara av den obligatoriska musiken i klasslärarutbildningen. I stället kunde det vara på sin plats
att klasslärarutbildningarna fokuserar på de musikintresserade klasslärarstuderandena då det
kommer till vem som ska ha behörighet att undervisa i musik. Till skillnad från tidigare, är musiken
idag inte en del av urvalsproven till klasslärarutbildningarna. Inom klasslärarutbildningarna borde
man i högre grad beakta konst- och färdighetsämnenas kompetenskrav. Med tanke på detta kunde
man även lägga större tyngd på gymnasiediplom i samband med urvalsproven. Detta skulle även
motivera gymnasieelever till att välja musik under gymnasiestudierna. (Juntunen & Anttila, 2019,
361–362.)
Samtidigt som undersökningen fokuserade på klasslärarens kompetens och läroplanen i förhållande
till realitet, ville jag även lyfta fram vikten av en kvalitativ musikundervisning i grundskolan. Då
jag frågade klasslärarna vilken uppgift de tycker att musiken har i den grundläggande utbildningen,
lyfte samtliga fram vikten av välbefinnande hos elever och ungdomar. Under senaste åren har
ungdomars psykiska ohälsa lyfts fram i rubrikerna. Enligt dessa klasslärare ger musiken möjlighet
för barn och ungdomar att få göra något tillsammans, uttrycka känslor och lyfta fram positiva
egenskaper som nödvändigtvis inte får uttryck i andra skolämnen. Musiken, tillsammans med andra
konst- och färdighetsämnen, har en uppgift att skapa välbefinnande. Därför är det viktigt att vi
värnar om dessa ämnen. Musiken är även ett reklamplakat utåt. Tänk en julfest eller vårfest utan
musik. En av klasslärarna sade att detta vore ju ett ”platt fall”. Om vi inte värnar om en kvalitativundervisning i musik, samt andra konst- och färdighetsämnen, kan vi riskera att detta platta fall bliren realitet snabbare än vi tror.
Joel Enqvist studerar vid Konstuniversitets Sibelius-Akademin i Helsingfors med inriktning på
musikpedagogik. Under studierna har kandidat- och magistersavhandlingarna kretsat kring frågor
som berör musikundervisningen i grundskolans lägre årskurser. Samtidigt som Joel genomför de
avslutande studierna, arbetar han även som musiklärare i grundskolans både lägre och högre
årskurser. På fritiden är Joel en mångsidig musiker som medverkar i flera körer och olika
sammansättningar som instrumentalist och vokalist.
Källförteckning
Björk, C., Juntunen, M.-L., Knigge, J., Pape, B. & Malmberg, L.-E. (2019).
Musikundervisning förverkligas på ojämlika villkor i årskurserna 1–6 i Finlands
svenskspråkiga skolor. Finnish Journal of Music Education 22 (1–2), 30–58.
Helsingfors universitet. (2024). Studietjänsten. Tillgänglig:
https://studies.helsinki.fi/instruktioner/artikel/examens-omfattning-och-struktur
(Hämtad: 14.7.2024)
Juntunen, M.-L. & Anttila, E. (2019). Taidekasvatus: Peruskoulun sokea piste. Kasvatus
50(4), 356–363.
Juvonen, A. & Anttila, M. (2008). Luokanopettajaopiskelijat ja musiikki. Kohti kolmannen
vuosituhannen musiikkikasvatusta, osa 4. Joensuun yliopisto.
Undervisningsministeriet 1998/852. 01.01.1999. Tillgänglig:
https://www.finlex.fi/fi/laki/smur/1998/19980852 (Hämtad: 14.7.2024)
Utbildningsstyrelsen. (2014). Grunderna för läroplanen och den grundläggande
utbildningen 2014. Tillgänglig: https://eperusteet.opintopolku.fi/eperusteet-
service/api/dokumentit/9217997 (Hämtad 14.7.2022)